Ibland får jag frågan vem min idol är och då blir jag alltid mållös. Mamma? Eller Dalai Lama? Eller Madonna eller Gwen Stefani? Näe men alltså.

Jamen har du någon förebild då? undrar man. Och så tänker jag på den frågan: har jag det? Och jag kommer aldrig på någon. Men nu har jag kommit på vem som är min förebild: Mia Skäringer! Hon är så himla bra att jag blir lite gråtig. Förra fredagen blev hon intervjuad i P1 morgon angående sin nya bok, och nu i veckan fick jag en artikel ur DN av snälla Leena på biblo.

Mia Skäringer är bra när hon är rolig men också när hon är allvarlig. Hon är mitt i prick när det gäller saker jag ofta tänkt men inte formulerat, det kommer någonstans från ett nytt perspektiv och hon är så klok. Hon är en riktig förebild för mig som kvinna/tjej/mamma/människa.

I väntan på att jag ska få läsa hennes nya bok Dyngkåt och hur helig som helst ska jag bege mig till biblo för att hämta hennes och Klara Zimmergrens bok Mia och Klara: ska vi skratta eller gråta?

Läs om Mia Skäringer på Wiki

Bild från etc.se, Mia som rollfiguren Tabita