Så fort hon tittade upp från sitt sorterande och såg skorna, byxorna och en liten bit av jackan som skymtade fram bakom hyllan visste hon att det var han. Det kunde ha varit vem som helst egentligen, men reflexen som hängde i ett vitt bomullssnöre avslöjade honom. Det var en sådan där reklamreflex och hon tyckte att den var pricken över iet i hans irriterande person. Reflexen hängde alltid där, även fast det var ljust ute brydde han sig inte om att hala in den och låta den vila i fickan. Såklart inte. Twiggy kände hur ilskan växte. Vad gjorde han här? Hade han börjat följa efter henne nu också? Kände han ingen skam i kroppen, spionera på henne på jobbet?

Hon såg att han bar på en trave böcker, samtliga receptböcker, och att han var på väg mot den tomma lånedisken. Han såg sig omkring, letade efter någon som kunde expediera honom men Twiggy tog snabbt upp närmsta bok och såg så upptagen ut hon bara kunde, han skulle inte komma här och tro att hon skulle hjälpa honom. Hon kände att han tittade på henne men hon fortsatte envetet med sin låtsasläsning.

Nästa gång hon kikade upp över bokkanten var han borta. Skönt! Hon återgick till sitt sorterande och sina dagdrömmerier om Tokyo.