Jag & Gardell



Om ni missat att Jonas Gardell var "Vinter"-värd i Sveriges radio P1 på juldagen, råder jag er att gå in på SRs hemsida och lyssna på programmet, det var riktigt bra. Jag hörde det en natt helt nyligen när jag inte kunde sova. Han är speciell, herr Gardell, och jag gillar honom. Ni kan lyssna här.

Och bara för att Gardell är med i "Stjärnorna på slottet" så ser jag det också, på SVT play förstås i datorn. Tänkte att det var ett sånt där ointressant pensioprogram, för momor Slottsfröken var lyrisk när hon berättade om Cristina Schollin som höll i första programmet. Regeln säger nämligen att när Slottsfröken är salig drar jag öronen åt mig och intar en mycket skeptisk attityd. Men det var faktiskt bra (precis som Go´kväll också är ett trevligt program för medelålders - och mej)!

Ett annat program som jag också ser är "På spåret". Det är första året jag gör det, och jag antar att det är ytterligare ett tecken på att jag verkligen trätt in i vuxenheten... Dock kommer jag under inga som helst omständigheter att se "Allsång på Skansen" inom de närmaste fem åren  där går gränsen (tor jag).

Åter till Gardell: jag har faktiskt sett honom live här i Luleå på gamla Hermelin-skolan. Faster sjökapten bjöd med mig på en föreställning för något år sedan och det var en upplevelse. Jag hade pratat med en som sett honom tidigare och som varnade mig för att sitta längst fram i publiken, Gardell tyckte tydligen om att engagera första raden och jag är inte en sån person som ja, vill synas. Tyvärr var det precis vad Sjökaptenen hade gjort, alltså skaffat första raden-biljetter, och jag kände mig mycket orolig. Jag informerade henne om vad vi hade att vänta men hon var inte ett dugg orolig, nej hon skulle säkert gladerligen hoppat upp på scenen bredvid Gardell eller rent av puttat ned honom och tagit över och sjungit allsång med hela hopen. Men inte jag. Jag gör inte sånt.

Som tur var inriktade han sig på en lite yngre kille och det enda som hände var att jag fick lite Gardell-saliv på mej, men det var inte så farligt. Jag tyckte att föreställningen var jättebra men om jag någon gång ska gå på en till, ska jag sitta lååångt bak och känna mig avslappnad på behörigt avstånd från herr Jonas Gardell.

Jag tycker också om hans man, Mark Levengood. Vilket par!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0