Jag vill ha ett hus, men inte vilket hus som helst. Det ska kännas när jag kommer in att här vill jag bo, det här huset har stått här och väntat på att just jag ska kliva in. Nu har jag och M varit och tittat på flera hus, och vi har lite olika utgångslägen: M tittar så att säga på det praktiska, vad behöver göras? Hur ser rören ut? Har det blivit fuktskador? Han lyser med sin lilla ficklampa som han har på nyckelknippan, sniffar med näsan, lyfter på plstmattor och kryper upp på vindor. Han skulle säkert bli glad om jag sa att jag ville ha ett nyare hus, men jag vill bara ha gamla!

Ofta diskuterar vi högljutt redan innan vi ens besökt huset rent fysiskt vad vi vill och inte vill göra. För det mesta vill han kapa träd, riva ut inredning och röja, medan jag chockerat säger Stopp och belägg, här tas inga motorsågar fram! Och sedan när vi varit på visningar tycker han alltid att jag är alldeles för positiv och påstår att jag inte ser någonting, som jag borde se. Men det är ju det jag har honom till, fattar han inte det?

Nu bor vi ett gammalt, gammalt hus. Det är stort och inrett med tre lägenheter. Där nere: mormor och trädårdsmästaren, här uppe: vår familj. I vår lägenhet finns spännande hörn och vinklar, garderober att gå in i, höga vita fönster och högt i tak, stora rum. När jag räknar efter har jag bott här i sjutton år sammanlagt. Jag bodde här som barn och sedan flyttade jag hit igen när jag fick barn. Det här huset har känts tryggt för mig, som att vi kommit bra överens, helt enkelt varit rätt för just mig. Men nu då? Det känns dags att gå vidare, prova något nytt och framförallt bygga på något eget. Vi får se hur det blir, men än har jag i alla fall inte stigit innanför tröskeln till det hus som bara stått och väntat på just mig. Ska det någonsin hända?

P.S. Har just du något tips på vad som kan passa mig? Jag gillar träd och blommor, gamla saker och mycket av sådant som är rosa. och - lite skavanker är bara charmigt! Hör av dig i så fall till [email protected]. Nu ska jag genast kolla mejlen.