Allt var så genant, hur skulle hon nånsin kunna ta sig ur den här knipan? Twiggy kände sig tillintetgjord. Tydligen hade grannen berättat för sina kompisar om incidenten i tvättstugan. Hon gick till jobbet med tunga steg och hon kom inte i tid.

Ju mer Twiggy funderade på det, desto säkrare blev hon på att det bästa vore att be honom om ursäkt direkt efter jobbet. Hon repeterade hela vägen hem vad hon skulle säga och när hon öppnade dörren till huset kände hon sig redo. Eftersom  publik inte var att önska när hon levererade sitt förlåt öppnade hon försiktigt grannens brevinkast och lyssnade för att vara säker på att han var ensam. Inga ljud hördes och hon kikade nyfiket ned i öppningen, hon tyckte att hon såg någonting där... det var ett par fötter! Twiggy släppte luckan med en skräll och rusade upp för trappan.

Twiggy konstaterade att gårdagen inte gått som planerat och att det berodde på att hon inte alltid tänkte igenom vad hennes handlingar hade för konsekvenser. Allt detta med grannen upptog all hennes lediga tanketid och några dagdrömmerier om Tokyo hade det inte blivit på sistone. Mitt när hon stod och funderade fick hon syn på, ett vid det här laget, välkänt ansikte - hennes granne! Han var här igen och skulle låna böcker. Detta var ett utmärkt tillfälle att få prata med honom och den här gången skulle hon minsann expediera honom som hon aldrig hade expedierat förut. Men attans, där stod redan Kerstin med blipparen i högsta hugg, redo att fånga Twiggys byte.

- Kerstin! ljög Twiggy. Du har telefon, det är Lasse...

Kitchen Aid i all ära, men ser ni en sån här gammal BOSCH på någon loppis, slå till! Den här har jag övertagit från mormor Slottsfröken och den fungerar finfint fast den minst har trettiofem år på nacken.

Ja, inte blev det mycket vila den här helgen: har knappt varit hemma känns det som. Lilla M har haft basketcup och M har agerat domare. Puh! Tur att det är över. Fast jag måste erkänna att det är lite kul att se på när alla duktiga småtjejer kämpar om bollen och blir glada när de vinner och ibland ledsna när de inte vinner. Lilla M:s lag vann silvermedalj och hon var nog gladast och stoltast av alla över den. Nu hänger den bredvid hennes säng, så att hon kan se den så fort hon vaknar.

Har sett två bra filmer på sistone: Patrik 1,5 och Frozen river.

Patrik 1,5 handlar om ett homopar som vill adoptera ett barn, de tror att de ska få en ett-och-ett-halvt-åring, men ett kommatecken har hamnat fel och istället får de en 15-årig homofobisk ligist. Trodde att de skulle vara komedi rakt igenom, upplägget kändes så, men jag fällde också några tårar. Fokus låg inte direkt på att föräldrarna var homosexuella, utan de svårigheter i relationer som kan uppstå när man får ett (stort) barn. Vi gillade den allihop! Bästa kommentar från lilla M: "Titta där är Dolly Party!" (där hon hänger inramad på väggen).

Frozen River tävlade i den alternativa filmfestivalen Sundance och vann pris där, vilket är helt förståeligt. Filmen handlar om två kvinnor som lever i Mohawk-land, ett indianreservat där finanskrisen antagligen är permanent. Den ena kvinnan är vit med två barn och i desperat behov av ett nytt hus. Den andra är indian och bor i en liten, liten husvagn i skogen, hennes barn har hennes svärmor stulit av henne och lika bra är kanske det eftersom hon ändå inte kan ta hand om honom, så som hon lever. Dessa två kvinnor, som inte alls är på god fot med varandra börjar smuggla människor över en frusen flod och ibland är det så nagelbitande och kvävande att jag känner att jag inte orkar titta, men det gör jag ju ändå eftersom jag vill veta hur det ska sluta!

När Twiggy vaknade kände hon sig utvilad och glad, det var helg och hon var ledig. Inga böcker att sortera, inga besökare att behöva vara trevlig mot, ingen Kerstin. Hon gick upp och gjorde frukost, satt länge och åt, läste Kultursidorna i DN. Ikväll skulle teateruppsättningen av "Doktor Glas" med Krister Henriksson i huvudrollen visas på TV, den skulle hon nog se. Men innan hon gjorde något annat skulle hon tvätta, hon hade bokat tid klockan elva.

Efter frukosten tog hon tvättkorgen och bar den nedför trapporna. Hon låste upp tvättstugedörren, klev in men blev ståendes, villrådig. Någon tvättade redan kläder i de två maskinerna. Plötsligt såg hon ett plagg hon tyckte sig vara bekant med snurra runt innanför luckan och villrådigheten var med ens borta. Hon tömde maskinerna på vatten och väntade tills två ljudliga "klick" hördes. Då öppnade hon luckorna och slängde de blöta kläderna på golvet och satte in sina egna istället, hällde i tvätt- och sköljmedel och startade dem igen. Sådärja!
- Vad gör du? hördes en förvånad röst bakom henne. Twiggy snodde runt och stirrade argsint på ansiktet framför sig.
- Vad ser det ut som? svarade hon vresigt och trängde sig förbi inkräktaren och lämnade tvättstugan.

Uppe i sin lägenhet tyckte Twiggy att hon dragit en gräns, satt ner foten. Nu skulle hon nog bli lämnad ifred, hon hade tydligt visat vad hon tyckte om honom och hans tilltag. Bra gjort! Nu ringde telefonen, det var Twiggys mamma som ville äta lunch med henne nästföljande vecka:
- Vänta lite så ska jag se hur jag jobbar, sa Twiggy. Hon bläddrade fram i kalendern, men stannade vid Söndag 28 februari... och läste i rutan:
- Tvättid... Det var inte förrän imorgon hon hade bokat tvättstugan. Så genant! Hon hade tagit fel på dag. Sen spelade hon upp för sin inre syn vad hon för alldeles en liten stund sedan gjort. Twiggy kved och började nästan gråta, hon skulle vara tvungen att be om ursäkt.