När Twiggy vaknade kände hon sig utvilad och glad, det var helg och hon var ledig. Inga böcker att sortera, inga besökare att behöva vara trevlig mot, ingen Kerstin. Hon gick upp och gjorde frukost, satt länge och åt, läste Kultursidorna i DN. Ikväll skulle teateruppsättningen av "Doktor Glas" med Krister Henriksson i huvudrollen visas på TV, den skulle hon nog se. Men innan hon gjorde något annat skulle hon tvätta, hon hade bokat tid klockan elva.

Efter frukosten tog hon tvättkorgen och bar den nedför trapporna. Hon låste upp tvättstugedörren, klev in men blev ståendes, villrådig. Någon tvättade redan kläder i de två maskinerna. Plötsligt såg hon ett plagg hon tyckte sig vara bekant med snurra runt innanför luckan och villrådigheten var med ens borta. Hon tömde maskinerna på vatten och väntade tills två ljudliga "klick" hördes. Då öppnade hon luckorna och slängde de blöta kläderna på golvet och satte in sina egna istället, hällde i tvätt- och sköljmedel och startade dem igen. Sådärja!
- Vad gör du? hördes en förvånad röst bakom henne. Twiggy snodde runt och stirrade argsint på ansiktet framför sig.
- Vad ser det ut som? svarade hon vresigt och trängde sig förbi inkräktaren och lämnade tvättstugan.

Uppe i sin lägenhet tyckte Twiggy att hon dragit en gräns, satt ner foten. Nu skulle hon nog bli lämnad ifred, hon hade tydligt visat vad hon tyckte om honom och hans tilltag. Bra gjort! Nu ringde telefonen, det var Twiggys mamma som ville äta lunch med henne nästföljande vecka:
- Vänta lite så ska jag se hur jag jobbar, sa Twiggy. Hon bläddrade fram i kalendern, men stannade vid Söndag 28 februari... och läste i rutan:
- Tvättid... Det var inte förrän imorgon hon hade bokat tvättstugan. Så genant! Hon hade tagit fel på dag. Sen spelade hon upp för sin inre syn vad hon för alldeles en liten stund sedan gjort. Twiggy kved och började nästan gråta, hon skulle vara tvungen att be om ursäkt.