Idag har jag varit till stora staden tillsammans med Slottsfröken, Trädgårdsmästaren och Lova, alltså två pensiosar och en ettåring. Att säga att jag var trött när jag kom hem är en underdrift. Redan på nedfarten från vårt hus kände jag att det nog skulle bli en lång stadstur, rent psykiskt sett.

För att göra trippen så smidig som möjligt började jag med att förhöra mig om vad Slottsfröken och Trädgårdsmästaren ville göra.
- Vad har ni för ärenden? började jag med.
- Jag ska ju gå på... ehh Inter... nej... vad heter det nu? Dit jag ska? hojtade Slottsfröken till Trädgårdsmästaren i baksätet, som inte svarade, för han hörde inte.
- Hallå? Hallå? Vart är det jag ska, säger jag ju! fortsatte Slottsfröken, nu lite förargat när han i baksätet inte verkade reagera. Och sen: 
- Vart du ska? Det vet väl inte jag? Jag vet bara vart jag ska, svarade Trädgårdmästaren.  Och så Slottsfröken igen:
- Men nog vet väl du vart det är jag ska?
- Neej, det vet jag inte! svarade Trädgårdsmästaren bestämt.

Herregud tänkte jag, hur ska det här gå? Förfärligt kanske?
- Har du inte skrivit någon lapp på vad du ska handla? Kan du ge mig en ledtråd så kanske vi kan lista ut vilken affär du menar? Vad ska du ha därifrån? undrade jag.
- En sån där back, vet du, ska jag ha, svarade Slottsfröken. Och då kom jag ihåg att det var Biltema hon menade och på det här viset fortsatte dagen. Jag fick agera både hörapparat, lots och vägvisare, lyssna in vad butikspersonal sa och sedan vidarebefordra det, väldigt högt, till Slottsfröken så att meddelandena skulle gå in. Desutom var jag så stressad att jag glömde lyset på i bilen, vilket ledde till att vi fick slut ström i bilen. Men det löste sig rätt snabbt, då två vänliga män kom förbi och hjälpte oss, tack och lov!

Nu ska jag gå och lägga mig och jag kommer sova mycket gott, det är jag säker på.