Ibland känner man sig riktigt usel som förälder, speciellt då man glömt matsäck till utflyktsdagen, kommer för sent till föräldramöten och när man tjatar och gnatar alldeles för mycket. Igår kände jag mig usel. När jag skulle släcka Lilla Ms sänglampa fick jag syn på två lappar. Jag tog upp och tittade på dem och mitt hjärta snörptes ihop.

Lapparna föreställde morgondagen. Det var Lilla M omgiven av glatt mumsande klasskamrater med massor av gott uppdukat på deras bänkar, Lilla M som låg i sängen med en strid ström av tårar nedför kinden och ytterligare en bild av Lilla M, dyster i sin bänk med en nödtorftig matsäck bestående av köttbullebaguette och tråkig apelsinjuice.

Sedan kom en annan tanke; blir jag möjligtvis manipulerad nu? Hur synd om mitt barn är det egentligen? Kanske inte särskilt. Men jag sparade lapparna för de kan vara kul att ha om tjugo år. Som ett tidsdokument av våra liv, år 2009.

I morse när jag klev upp hängde matsäcksproblemet tungt över köket. Lilla M skulle inte ha något att dricka med sig, "apelsinjuice är inte gott"  meddelade hon dystert och sedan mumlade hon något om "...men det hinner jag inte.." "Vad då? ville jag veta. "Plättar, det hade varit gott, men jag hinner inte göra några" suckade hon och jag tänkte på det stackars barnets trista matsäck, gick till kylen och plockade fram ingredienser, knäckte ägg, vispade, stekte, skar apelsinbåtar. Jag tänkte på lapparna jag hittat kvällen före och att nu kanske hon inte skulle sitta där i skolan och vara fullt så olycklig, kanske kunde plättarna kompensera för den uteblivna Risifruttin? Kanske hade jag nu bättrat på mina föräldrapoäng?  Lilla M gick till skolan och hon verkade nöjd. Själv satte jag mig vid köksbordet och åt min kalla havregrynsgröt och drack mitt kalla te medan Lilla L drog i mina pyamasbyxor för att ta sig upp. Ja, så är det att vara förälder. Man äter tydligen kall gröt och dricker kallt te, bara ens ungar är nöjda.

bilder: Maya

P.S. Mamma Scans köttbullar luktar verkligen prutt. Hur kan man vilja äta dom?