Bara människa
Fick ett förslag igår: "mamma, du kan ju ha den här på dig så att jag vet vad du är på för humör, du bara vänder på den så här och så här..."
Ska genast gå och laminera den och förse den med snöre och hänga den på mig så att jag ger tydliga signaler om vilket läge jag befinner mig i. Och stackars barn tänkte jag sen. Vilken mamma! Sådär sur liksom. Inte som andra mammor, som jämt är glada och har världens mest elastiska tålamod och bara kvittrar till sina barn. Men sån här är jag. Det är jag. Acceptera.
Du är inte ensam Anna. Alla har vi dagar då tålamodet är obefintligt. Kram från Jenny
Tack JENNY för uppmuntran:)
Haha! Det var fiffigt. Även här tryter tålamodet rätt ofta... så det är en bekant situation.
Tror att de dära ständigt glada & kvittrande mammorna är en sällsynt art. För hur kan man bara vara så glad & nöjd jämt, inte här inte. Det gör ju att de glada dagarna är extra speciella, vi måste ju ändå få vara människor vi mammor oxå:) Önskar jag var lika kreativ som du jätte fina teckningar & smycken!kram
Jag var också en "inte på humör" mamma igår. Först sulle Saga på Hollywoodfest utklädd till Marilyn Monroe och jag hade noll inspiration....Sen säger Freja på morgonen att - idag ska vår tyskagrupp leverera saker till loppmarknaden på Arcus. Hade mina barn tecknat av mig då hade bilden platsat i en skräckfilm:) Kram Mia
Mammor som inte brister ut i skrik och gråt emellanåt, som har tålamod till allt, tror jag inte finns. Förr eller senare brister tålamodet. Min barnmorska sa en gång till mig:
-Barn framkallar ALLA känslor.
Så tror jag att det är. Man känner nog någon gång under föräldraskapet alla olika känslor för sitt barn och det är helt naturligt. Man kan alltid be om ursäkt för sitt dåliga humör och knasiga och ibland barnsliga beteende. Jag tror att barn förstår det.
Med andra ord...du är som alla andra. Helt normal.
