Förra veckan gjorde jag slag i saken och bestämde mig (nästan helhjärtat) för att börja med LCHF-metoden - alltså mycket fett och proteiner, inga kolhydrater. För att göra det lite enklare för mig tänkte jag att M skulle "hjälpa till" genom att också äta som jag. För sent insåg jag vilken matfascist han kan vara, hela veckoslutet har han hängt mig över axeln och förmanat och upplyst mig om hur mycket jag fuskar. Dessutom har Lilla M upptäckt att vi dietar. Hon blev först lite upprörd och utropade: "jasså ni bantar?!" men lugnade sig när vi sa att vi åt fett och proteiner, men inte potatis, ris, pasta eller bröd eller socker. När hon hörde det sistnämnda smalnade hennes ögon av och hon vände sig mot mig och sa: "Du har fuskat! Du har ätit ostbågar igår." Sen skrev hon en av sina många lappar och tejpade fast på mig: 



Nu kan jag inte fuska alls! Det kommer alltid finnas någon som ser mig...