Nu är det kväll, skönt! Och jag är hemma - också skönt. Dagen började med ett sockbråk med Maya och satte liksom tonen för resten. Det kändes verkligen så. Om det bråkas på morgonen blir allt annat liksom på tvärsan. Skulle hämta mormor på flygplatsen på eftermiddagen och hade tänkt hinna in på Colorama när jag ändå var i stan och kanske en sväng till H&M, men det prioriterades raskt bort. När jag lämnat över Lova till sin farmor måste ju jag äta lunch, amma Milli, byta blöja och kläder på henne och så var klockan för mycket.

När jag äntligen var färdig och bara skulle ta mina glasögon som jag måste ha för att linserna torkat ihop, upptäckte jag dem - ingenstans. "Var f-n är glasögonen?" Kom ihåg att de senast legat på soffkanten, bakom en kudde utom synhåll för Lova, trodde jag, men där var de icke längre. Sen fick jag syn på dem, de stack fram under soffan och jag tog försiktigt fram dem för att inspektera skadan. Bågarna var hela, dock lite snea, men ett glas saknades. Och det hittade jag inte. Fick köra till stan utan dem och jag var rädd hela tiden. Det var mörkt, dimmigt och jag var trött. Jag tackade Gud tre gånger när jag kom hem igen: "Tack Gud! För att jag fick komma hem!" Nu måste jag banne mig skaffa nya brillor. Finns ingen ursäkt längre. Ska skaffa sådana där lite större, snajsiga. Man ser ju så smart ut!