Herregud vad jag ser på TV nuförtiden. Jag som brukat vara så kvällstrött? Kanske har den inspelningsbara Boxern något med saken att göra? Det är ju så lätt att spela in, pausa, spela upp, pausa för att bre en macka, spela upp, pausa när någon ringer eller för toa-paus.

Ikväll har jag tittat på mat-TV: först "Halv åtta hos mig", sen Anna Skipper och "Du är vad du äter" och sen Per Morberg och "Vad blir det för mat". Man kan ju undra varför man överhuvudtaget vill titta på när andra lagar och äter mat? I "Halv åtta hos mig" t ex är ju egentligen maten bara halva nöjet. Det är ju människorna man får se som är minst lika spännande. Deltagarna är ju "vanliga" svenskar, men ack så ovanliga! Som ni säkert vet finns inga "vanliga" människor - vi har ju alla våra små egenheter.

Som den här veckan när tyska Rose-Marie var med, hon var väldigt bestämd, svårflörtad. I måndags spände hon ögonen i "låtsas-Österrikaren" som hon kallade honom och frågade "vad harr dü för äpplen i strüdeln??" "C-c-cox Orange" stammade han och givetvis fick han inga höga poäng, man kan inte ha fel sorts äpplen i en korrekt tillagad strüdel, det borde alla veta. Nervöst att ha henne på middag! Rose-Marie själv bjöd på vegetariskt och det var inte bra för de andra deltagarna var riktigt inbitna köttätare. Hon hade tänkt sig att omvända gästerna, men det funkade absolut inte. Louise som vann, började gråta för hon blev så glad och då gjorde jag också nästan det,  för jag blev också så glad. Sådär, en halvtimme med reklampaus i mitten och jag har blivit hungrig, nervös, förfärad, rädd, glad, intresserad och näst intill rörd till tårar. Inte dåligt!

Anna Skipper gillar jag egentligen inte så mycket. Hon är så sträng och har en massa pekpinnar och regler och usch! det gillar jag inte. Mat + Anna Skipper = inte lustfyllt! och det är precis tvärtom vad jag tycker mat handlar om.

Sen Per Morberg: härlig matlagning, han liksom tar i med hela kroppen och stänker och kladdar och slänger purjolök  omkring sig. Skönt! Exakt så ska det vara. Fast inte hemma hos mig då...

Imorgon ska jag göra en tomat- och mozarellapaj och se på när Lilla L äter. Hon njuter verkligen av mat. Hon smaskar, kladdar och låter mmmmmmm....mmmmmm...mmmmm.

Mat är livet!