Ibland känns det så, när man får kika in i det privata hos någon man aldrig träffat, som att tjuvlyssna och inte behöva ge sig till känna. Som duktiga Isa till exempel. Jag prenumererar på hennes blogg och tycker att hon är både rolig och bra på det hon gör. Men det var inte utan att jag kände att jag var något av en Isa-stalker när jag läste hennes senaste blogg-inlägg samtidigt som jag hade en helgbilaga innehållande intervju med henne på matbordet, samtidigt som det låg nyinköpta tandborstar från Apoteket med hennes illustrationer på förpackningen i badrummet.... Men jag lovar, jag är inte sjukligt intresserad, bara nyfiken. 

Har för övrigt hört många klagomål från journalister, krönikörer och experttyckare. Att bloggarna är aptråkiga, självupptagna och totalt intetsägande. Experterna vill att tyckandet, skrivandet och kommenterandet ska lämnas till de som kan dessa saker på riktigt. Nuförtiden får ju vem som helst synas och höras! utropar de vanmäktigt. Själv tycker jag såklart att bloggosfären är jättebra, tänk vad många intressanta, inspirerande, ovanliga, duktiga, roliga bloggare det finns! Och om man inte gillar det man läser behöver man ju inte fortsätta...

Förresten, jag är på jakt efter fler spännande bloggare, några tips?

Följ min blogg med bloglovin