Twiggy slängde igen dörren och låste, hon var sen till jobbet på biblioteket och tog trapporna med snabba steg. Plötsligt hörde hon röster i trappuppången och hon stannade upp. Hon bad en bön om att det inte skulle vara hennes granne, hon stod i trappavsatsen precis ovanför hans dörr och hon skulle inte hinna tillbaka upp utan att bli sedd. Hon stod som paralyserad när hennes misstanke bekräftades, grannen med två vänner i släptåg uppenbarade sig. De pratade högljutt, skrattade, prasslade med matkassar och klirrade med Systempåsar. Det såg ut som om de skulle ha fest, att de skulle äta gott och dricka vin.

Grannen halade fram sina nycklar ur fickan och skulle just låsa upp när han fick se Twiggy stå fastfrusen några trappsteg upp. Också grannens vänner vände sina blickar uppåt. Alla tre tittade på Twiggy och för en sekund hände ingenting. Sen löstes Twiggy ur sitt förlamade tillstånd, hon pressade fram ett "hej" som lät mer som ett krax och smet förbi trion. Hon skyndade sig ned för trappen, men innan hon hann ut hörde hon hur en av vännerna frågade: "var det hon?"