Ibland var det bättre förr. När saker gjordes för att hålla länge, länge. Som min pennvässare, om vilken min pappa  alltid säger när han ser den "men där är ju min pennvässare" och jag säger att han aldrig får tillbaka den, han lämnade den i min barndom och nu är den min. För vi vet ju båda att den är alldeles för bra för att ge upp bara så där. Pennorna blir sylvassa, år efter år. Dessutom snygg att se på.