Vita skåpet i köket, det är heligt och var en av de saker som inte kom på fråga att sälja innan flytten till huset. Jag gillar det skarpt och det är min mormor som har ägt det tidigare (så klart), och då kan man verkligen inte göra sig av med det, för då skulle jag få höra det resten av mitt liv. Hon är sån, vill inte att man gör sig av med saker. 

Förr bråkade vi om det, jag förklarade om och om igen att jag inte kunde spara allt men nu mumlar jag bara något eftersom hon ändå hör så dåligt. Då tror hon att jag sa "garage" eller "förråd" och drar egna slutsatser utan att jag varit i närheten av de orden. Det är en positiv sak med gamla skröppliga öron, kanske det enda positiva.