Idag är jag och tjejerna på TV, kolla här!

Idag har jag varit till stora staden tillsammans med Slottsfröken, Trädgårdsmästaren och Lova, alltså två pensiosar och en ettåring. Att säga att jag var trött när jag kom hem är en underdrift. Redan på nedfarten från vårt hus kände jag att det nog skulle bli en lång stadstur, rent psykiskt sett.

För att göra trippen så smidig som möjligt började jag med att förhöra mig om vad Slottsfröken och Trädgårdsmästaren ville göra.
- Vad har ni för ärenden? började jag med.
- Jag ska ju gå på... ehh Inter... nej... vad heter det nu? Dit jag ska? hojtade Slottsfröken till Trädgårdsmästaren i baksätet, som inte svarade, för han hörde inte.
- Hallå? Hallå? Vart är det jag ska, säger jag ju! fortsatte Slottsfröken, nu lite förargat när han i baksätet inte verkade reagera. Och sen: 
- Vart du ska? Det vet väl inte jag? Jag vet bara vart jag ska, svarade Trädgårdmästaren.  Och så Slottsfröken igen:
- Men nog vet väl du vart det är jag ska?
- Neej, det vet jag inte! svarade Trädgårdsmästaren bestämt.

Herregud tänkte jag, hur ska det här gå? Förfärligt kanske?
- Har du inte skrivit någon lapp på vad du ska handla? Kan du ge mig en ledtråd så kanske vi kan lista ut vilken affär du menar? Vad ska du ha därifrån? undrade jag.
- En sån där back, vet du, ska jag ha, svarade Slottsfröken. Och då kom jag ihåg att det var Biltema hon menade och på det här viset fortsatte dagen. Jag fick agera både hörapparat, lots och vägvisare, lyssna in vad butikspersonal sa och sedan vidarebefordra det, väldigt högt, till Slottsfröken så att meddelandena skulle gå in. Desutom var jag så stressad att jag glömde lyset på i bilen, vilket ledde till att vi fick slut ström i bilen. Men det löste sig rätt snabbt, då två vänliga män kom förbi och hjälpte oss, tack och lov!

Nu ska jag gå och lägga mig och jag kommer sova mycket gott, det är jag säker på.

Igår kände jag: GRÖNT! Jag ska göra ärtiga, illgröna kulor. Det kommer bli snyggt! Så när familjen (äntligen) gått och lagt sig och tystnaden lägrat sig satte jag mig ned och virkade härliga, gröna kulor. Kulorna träddes sedan på vaxad lintråd tillsammans med mörkgröna träkulor .

Intressant det där med färg egentligen. Jag kan bli som besatt av en färg, jag vill känna på den, hålla i den, använda den, till och med äta den? Måste bege mig ut för att komma över något med just den färgen så att jag kan göra något av det inre färgbegäret. Igår var färgen alltså grön.

Och genast när det gröna halsbandet var färdigt var jag bara tvungen att virka en vintervit kula i ull/soya. Den blev så fin, ett julsmycke får det bli!

P.S. & uppdatering: jag har lärt mig göra snygga, rundade hörn på mina foton i Photoshop. Om du också vill lära dig kan du kika in hos sara vill fara.

...fyra kvar av de fyrtio beräknade. Är jag redo? Känner viss rädsla inför förlossningen, men jag försöker att inte tänka på den detaljen så mycket. Tänker att jag ska "go with the flow" när jag väl är där. Mycket annat går ju faktiskt inte att göra.

I söndags kväll torkade jag ur byrålådan där minstingens kläder ska ligga. Jag och Maya packade upp de små plaggen, pappan i familjen sövde Lova. Jag satte också de plagg som ska med till BB i ryggsäcken, tillsammans med min blodgruppering. En ritual, en mental förbredelse. Nu återstår:

syskonvagn, vilken modell?
bilstol + koppla ur airbag fram
åkpåse med lammskinn i
vinteroverall storlek mini
blöjor, måste med till BB

Kulorna är virkade i bomullsgarn och trädda på mörkbrun vaxad lintråd. Dubbla röda knappar längst fram, från mormors knappsamling.

Idag: ugglor.

Mystiskt nog både rusar och segar sig veckorna fram. Ur ett graviditetsperspektiv går det lååångsamt, ur alla andra perspektiv går det fort. Hur kommer det sig? Jag kan knappt vänta på att få leverera mini i magen, fast å andra sidan vet jag att när jag väl är där, på förlossningen, kommer jag vilja åka hem. "Jag vill inte vara med!" så kommer det att låta. Garanterat.

bild: growingpeople.se

Läs Ska vi skratta eller gråta? av Mia Skäringer och Klara Zimmergren. Duon skriver här bland annat om karaktärerna som tog form i radiprogrammet Roll On och som sedan blev till TV-serie. Plus lite annat. Bilder av Emma Hamberg. Kul och lättläst, passar bra när man känner att man är så trött att man nästan somnar men ändå vill läsa något, då passar det bra med korta, roliga avsnitt.

 bild:plaskis.se

Och om man inte vill läsa, men ändå har begär på Mia & Klara kan man lyssna på sketcher ur Roll On - som ljudbok! Bege dig till närmsta bibliotek och låna, det har jag gjort. Hittills har jag skrattat mest åt Viveka Anderbratts datalektion.

 bild: bokia.se

... där man kan vinna en  canvastavla från onskefoto.se i storlek 50x70 cm med eget fotat motiv. Klicka på bilden för att komma till tävlingen!

Bloggen/företaget Simplicity drivs av Jannice som bland annat är certifierad Feng Shuikonsult!

De här färgglada vantarna förfärdigade jag i helgen, sent omsider. Vi har riktigt kallt här, med lite snö som ligger kvar sedan förra veckan. Så yllevantar är ett måste. På sådana här små vantar tycker jag tummarna är besvärligast, men de går egentligen fort om man bara sätter igång. Tycker färgerna är riktigt godissöta, precis som de små händerna i dem!

I somras köpte jag två ganska stora ramar på det lokala loppishuset Älvhäxorna. De var riktigt billiga, 20 kronor styck, dock lite skeva och spindelvävsklädda. Jag tänkte att de skulle få bli anslagstavlor/magnettavlor.

Jag målade en ram rosa och en svart. Marko skaffade masonitskivor som målades med magnetfärg. Tyvärr var magnetfärgen för gammal och det förväntade resultatet (magnetisk masonit) uteblev. Vad göra då? Hade ingen lust att köpa ny, dyr magnetfärg. Kom istället ihåg att jag hade magnetlister i förrådet. De plockades fram och målades i samma kulör som väggen de skulle sitta på och de målade ramarna fästes helt enkelt över listerna som en enkel inramning. Och det blev fint det med, tycker jag!

Rosa ram i köket: matlistor, gympaaktiviteter, foton, recept mm får plats!



Svart ram i Mayas rum: läxpapper, teckningar och så en bild på saknade Rosa Rosen (alltså katten).