Idag har vi som många andra i det här landet snöoväder och jag är tacksam att jag kan bestämma själv över min dag och slipper gå ut om jag inte vill. Och jag har ju så mycket att göra! På måndag är det första februari och då kan vi flytta in i vårt hus, tänk vad fort tiden gått! Fast vi ska inte det, flytta alltså på måndag, eftersom vissa väsentliga delar inte är färdiga ännu. Typ bad och tvätt. Så vi måste vänta. Och nu längtar jag, det ska bli så kul!

Medan jag väntar på att snön ska sluta falla kollar jag in design*sponge, decor8, DosFamily - ni förstår - jag hamstrar inspiration just nu. Jag vill att det ska bli fabulous hemma hos mig, som Simon och Thomas skulle säga.

Igår tipsade jag ju om anyhow.se och om ni kikade in där lade ni kanske märke till följande citat i deras välkomsskylt: an interior is the natural projection of the soul - Coco Chanel. Det fick mig att fundera... kan det stämma? Vad säger mitt hem om mig? Vad säger era hem om er? Kanske ligger det något i citatet, jag menar, ibland blir man glatt överraskad när man kommer hem till någon för första gången. Jag blir glad om ett hem är, inte nödvändigtvis snyggt, men just personligt. För att det berättar saker om människorna som bor där, möjligtvis om just deras själ. Fast det är klart, ibland blir jag också förbryllad. Som när människor som jag föreställt mig har ett högst unikt och märkvärdigt hem inte visar sig motsvara mina förväntningar. Sen finns det ju andra saker som också säger saker om människor; bilar; kläder; musiksmak; matvanor; bokhyllor; kroppspråk; humor; och sist men inte minst - skor! Och nu när jag tänker efter så läser man av mer via skorna än hemmet. I alla fall när det gäller män.

By the way - det här överkastet skulle jag vilja ligga och snarka på en snöig eftemiddag klockan tre:

från H&M.com

Den här är fin: tapeten Magical Miror från Mister Perswall. Som Alice i Underlandet, får igång fantasin, eller hur?
Skulle passa till småtjejerna...

Sånt här gör mig glad: pigga friska färger nystade på bomullssilkegarn, en tunn virknål och Slottsfrökens knappsamling - nytt hjärtar nött!

Vad det ska bli? Mmm, det får ni se om ett tag...

Hittade ny handarbetsrelaterad sida: By hands... De har en hel del smått och gott för er som är intresserade.

bild: byhands.se

Då var det Fredag igen och februari närmar sig. Imorgon blir det arbetspass i huset igen. Idag tänkte jag försöka packa ned saker i lådor. Jag har börjat den här veckan med textilier. Tänkte att det kan ju inte gå så många kartonger och tid till det, men ack så fel man kan ha! Tydligen är jag en samlare och likt andra samlare hamstrar jag sådant som är fint. Jag har redan proppat tre stora flyttkartonger fulla med kuddöverdrag, gardiner, dukar och överkast. Jag har sju överkast och jag tror att det egntligen är alldeles för många (jag är preciiis som Slottsfröken där nere). Dessutom har jag diverse tyger i kökssoffan. Och tro inte att jag kan rensa bort, det har jag redan gjort förra året och ändå är det så här mycket kvar! Hur som helst siktar jag på att paketera dessa ovan nämnda ting idag.

Det här med att paketera är en konst tycker jag. Skulle aldrig få för mig att bara slänga ned saker huller om buller. Om jag gjorde det skulle det inte förvåna mig om jag kände att jag vilken natt som helst måste gå upp för att paketera om allt - på rätt sätt. Nu i år när jag tog bort de få julsaker jag tagit fram passade jag på att gå igenom julgrejerna, slänga och sortera, ni vet. Det tog hela jäkla dagen! För ingenting lämnas åt slumpen, allt ska vara på rätt ställe.

Men jag är sån, hörde på TV en dag att den som måste ha perfekt ordning har kaos i huvudet (det var idoljuryAndres som sa det med en fnysning) och det stämmer säkert, men det är inget att skämmas över. När jag har mycket att fundera på då gillar jag att ordna i det yttre. Det är som att varje fysisk sak, som ett mjölkpaket till exempel, representerar en förirrad tanke och ställer jag då mjölken rakt och snyggt på ett led eller i en grupp med andra mejerivaror, ja då är det som att också den förrirrade tanken också hittar hem, till sin rätta plats.

Och en del tror nog att det är en fix idé jag har, att sätta alla gafflar i ett fack, alla knivar i ett annt osv i diskmaskinen, men det finns en tanke bakom. Jag tycker det är skittråkigt att tömma diskmaskinen och då är det snabbt gjort att bara ta alla gafflar i ett svep och sätta dem i rätt låda på en gång. Går mycket fortare då!

Så nu vet ni det! Trevlig helg på er♥

Samtidigt som det ska fixas i huset ska någon ta hand om det nuvarande hemmet och eftersom vi inte har något hembiträde förfaller allt. Igår åkte Mayas skelett till gran ut. Det var inte många barr kvar på den ska jag säga. Och tvätt fanns det i massor och annat bråte. För att motivera mig själv att skapa någon slags ordning i flyttkaoset tar jag till en grön virk.

Den här helgen har vi jobbat i huset, det går sakta men säkert framåt, dock ser man inga direkt resultat ännu. Det är en herrans massa tätskiktslager och gipsskivor som måste på plats först, innan man ens kan börja med finliret, där man ser det färdiga resultatet.

För ovanlighetens skull har jag stickat ett par vantar till mig själv. "Annas tröstvantar" kallade jag dem. Som jag tidigare antytt har jag känt mig lite trött och sliten och då tänkte jag att ett par vantar skulle få mig att känna mig bättre. Det blev ett par lila vantar och vit blomma med gammelrosa knapp från Slottsfrökens knappsamling:

Den här gillar jag, finns i Moderna Museets webshop:

Egentligen borde jag verkligen ligga i min säng och sova, men jag var bara tvungen att starta Illustrator, det var så länge sedan och en bild låg och väntade i min hjärna på att få komma ut...

Det verkar pågå något slags bolltema, jag virkar bollar och så ritar jag dem. Vad kan det betyda, ur ett rent psykologiskt perspektiv? Att jag känner mig som en boll? Ja, det kan nog stämma.

Ett helt nytt, fräscht år har börjat, jag tackar för det som varit. 2009 var jag så här i backspegeln med om mycket, mycket roligt:

jag trodde jag var tjock men var i själva verket gravid och fick en tredje guldklimp - Milli♥

jag var med i familje- och hemreportage i TV och tidning

jag och familjen fick äntligen ett hus

jag fyllde trettio

jag gjorde tavlor och tryckte upp

jag blev överraskad av hur många vänliga människor jag mötte och njöt av allt beröm jag fick

Det här året satsar jag på att forstätta med min målsättning - att vara så lycklig det någonsin går! Det hoppas jag att DU också får vara!