Gick ut för att köpa garn och hittade samtidigt de här fina loppis-stakarna i glas(?) porslin(?) Och så står det: "made in Poland på dem", tyckte de var fina. Vi ska tända ljusen och ha muuuusigt när vi äter middag.

Vad gömmer sig här?

Utrymmet är i hallen så jag har stenkoll på vad som händer i köket, vardagsrummet, matrummet, även om jag sätter mig en kvart vi datorn. Bara så att ni vet, paltar.

Jag testade också att kakla igår, det var faktiskt riktigt roligt. Idag ska vi fortsätta, jag och Marko, eftersom vi inte blev färdiga i lördags (vi hade för lite kakel. Morr, en s.k. miss i kommunikationen oss emellan).

Jag gillar sånt här, lite lagom pilligt och kletigt.

Prickigt, rutigt och blommigt, men inget randigt?

(Tapet: Pip Studios)

Nu är rör, väggar och golv målade. Golvet var tidigare grönt, väggarna orange. Hiskeligt! är ingen underdrift.

Och allt detta hade jag tänkt hinna den här veckan, vilket jag också gjorde, dock blev min sömn lidande. Nu ska golvet härda en vecka innan vi flyttar ner Mayas grejer.

Nu är rören målade!

Flera gånger i veckan tänker jag: "jag tror jag blir galen!!" och då brukar det handla om mitt familjeliv eller rättare sagt om mina barn, som visserligen är gulliga och högt älskade, men som också tänjer på mitt tålamod. Våra nya lampor hängde inte ens uppe i två dygn innan de var förstörda, den ena lite grann bara och den andra väldigt mycket. Någon hade dekorerat dem med vattenfärg. GAAAAHHHH!! Men jag vet att om några dagar, eller kanske en vecka kommer jag inte bli särskilt upprörd när jag ser det, men det blir jag nu. Upprörd. Och galen. Nu kommer några före och efter bilder:

Någon timme innan.

Någon timme senare.

Har äntligen sytt en gardin till toaletten! Ja, det är värt ett utropstecken, för det satt verkligen långt inne. Har gjort en analys av varför det gick bra den här gången och jag inte behövde använda sprätten en enda gång. Här är den:

De senaste två veckorna har varit jobbiga, har känt mig trött, krasslig och helt slut. Mitt tålamod har inte varit det bästa och då kändes det här lilla missödet som grädden på moset. Lova eldade upp en kudde i vår relativt nya soffa som då också blev förstörd. Och mitt fel var det också eftersom jag lämnat framme tändstickorna.

Tror Marko var så lättad att det inte var han som var den skyldige att han fick ett upprepningsticks och kunde knappt sluta påpeka vem som gjort det hela möjligt. Och illa luktade det. Suck.

Så nu är den Feng Shui-ad (betyder att något åkt i soporna) och sakerna har flyttat till en ny, fin låda från anyhow.se. Köpte också några fina små bokstäver till ett kommande projekt.

Ska jag börja sy nu då kanske? Nej inte idag. Måste dammsuga...

Eftersom vi bor jättenära en väg som leder till skolan här där jag bor är det rätt mycket trafik (relativt sett), och därför bygger vi ett plank. Dels för att hålla barnen inne, dels för att få lite avskildhet och inramning av husets framsida.

Det som är roligt med att bygga något stort är att resultaten blir stora. Det som är mindre roligt är verktygen. Jag tycker inte att de är estetiskt tilltalande och så är de hårda och vassa och det är lätt att göra illa sig. Man måste tänka på det nästan hela tiden. Akta fingrarna i sågen. Akta tummen när du spikar. Akta, akta. Inget mjukt och ulligt. Och rakt ska det va. Annars blir det fel. Jättefel och omöjligt.

Det syns inte på bilderna, men jag jobbade också med planket i helgen. För det mesta fattade jag inte riktigt varför jag gjorde det ena eller det andra, jag bara följde pappas instruktioner och tog inga egna initiativ, för det här med att bygga större saker, det har jag aldrig gjort förut. Så jag tänkte att det var bäst så. Att pappa nog vet vad han håller på med.

Nästa helg ska jag och Marko sätta upp planksektionerna färdigt. Just nu ligger alla under en presenning och väntar på att det ska bli lördag igen.

När jag har mycket jag vill hinna med har jag lätt för att bli desorienterad, då hjälper det att skriva en lista över det som ska göras - i alla fall är det en hjälp för mig. Sen kan man stryka punkt för punkt och känna sig duktigare och duktigare ju fler punkter som blir kryssade.

Här är en punkt: märkning av pelargonior. När jag gör sånt här blir jag så glad på mig själv. Jag har tänkt i förväg, planerat och organiserat. Jag vet att jag kommer att uppskatta det när blommorna ska planteras ut igen, då vet jag vilken färg de har och det blir inte fel kombinationer. Gäller bara att hålla dem vid liv över vintern och inte glömma att vattna... så att märkningen inte varit förgäves. Och ja. Det bor en liten tant i mig!

Tejpbitar på grillpinnar!